Potatis är billigt att köpa i mataffärerna och har heller inte riktigt status som någon delikatessrotfrukt, borde man inte använda sin odlingsyta till något mer spännande?
Så har jag i alla fall tänkt många vintrar när jag planerat min odling. Men så kommer våren smygande, det börjar klia i fingrarna och på något sätt lyckas några påsar sättpotatis följa med mig hem och hamnar på förgroning i köksfönstret.
Det är något särskilt med att odla sin egen potatis, oavsett om det är på friland, i pallkrage eller i hinkar. Enkelheten är fascinerande, man petar ner en potät i jorden och efter några få månader har den förvandlats till ett helt gäng nypotatisar som väntar på att plockas upp och tillagas. Smaken blir, som alltid med hemmaodlade grönsaker, något utöver det vanliga.
Det finns en potatis för alla. Evigt pålitliga och sjukdomsresistenta Connect, populära delikatesspotatisarna Amandine och Pink Fir Apple, eller för den med självhushållarambitioner – Yona eller Asterix som är sena sorter och därmed lagringsdugliga.
Potatis är också en ganska anspråkslös gröda, och växer bäst i mager och väldränerad jord som gödslas försiktigt, särskilt för tidig potatis. God tillgång på vatten är viktigt, särskilt viktigt är det att plantan inte har det för torrt under senvåren när den ska bilda sina knölar.
